Just nu är det, som väl alla idrottsintresserade vet, Friidrotts-VM i Osaka. Jag följer sjukamparnas sistadag och önskar att jag någon gång kan få närvara vid ett helt stort mästerskap. Jag såg damernas höjdfinal i Göteborg förra året, och jag såg när Sanna Kallur tog EM-guld i samma tävling, på bästa plats vid målgångslinjen på rad 23-24 något. Det var en fantastisk upplevelse som jag fick vara med om tack vare att jag har det jobb jag har.
När min dåvarande chef ställde en fråga ifall någon var intresserad av att åka ner och jobba på Friidrotts-EM i Göteborg så flög min arm upp utan någon som helst betänketid. Friidrott är min absoluta favoritidrott som åskådare. Det var också min favoritidrott i skolan, trots att jag inte var särskilt bra i någon gren. Jag tog ibland fjärdeplatsen i ett stafettlag, och var väl hyffsad i höjd på grund av min längd. Något annat än saxande provade jag dock aldrig på. Jag har alltid funderat hur bra man skulle ha kunnat bli med rätt sorts träning (och motivation förstås) från början. Jag tror inte att jag hade kommit ens till någon Sverigeelit, men jag tycker att det skulle ha varit jätteroligt att veta! Nu var jag inte alls så motiverad till träning, utan hade andra intressen som tog överhand, så någon talang i friidrott var jag aldrig!
Kajsa Bergqvist och Carolina Klüft är förstås två stora favoriter. Kajsa har varit det ända sedan jag såg henne för första gången för många många år sedan. Carolina har väl aldrig varit något annat än världsstjärna sedan första gången man fick se henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar