Första gången

Idag har jag alltså varit hos en psykolog för första gången i mitt liv! Det har hela tiden kännts bra att gå dit, men idag så började det kännas skrämmande och nervöst.

Jag gick ju dit i alla fall, såklart. Och det gick bra! Jag har en bra dag idag också, eller i alla fall en bra stund. Även om jag har en "bra dag" så är ju inte hela dagen bra. Sen så är jag ju inom servicebranchen med många års kundbemötande i ryggen, så jag spände på ett leende sådär yrkesmässigt. Hon tyckte också att jag verkade "må bättre" än vad jag förmodligen hade gjort tidigare. Förklarade att om hon träffat mig en annan dag så vore det tvärtom. Hon ställde frågor och jag svarade. Hon frågade också vad det var jag ville ha hjälp med för att komma vidare, och det vet jag ju inte... Jag vet ju liksom inte varför jag mår dåligt, och jag kan ju inte öppna upp hela mig på 45 minuter heller. Men men, det blir fler besök.

Hon sa att det är viktigt med rutiner när man har en depression. Jag har ju mer eller mindre struntat i alla rutiner för att jag inte har orkat - alls. Nu måste jag försöka få någon slags rutin, men bara i den mån jag orkar. Tex försöka sova och vakna samma tid, äta frukost, lunch, middag varje dag. Jag som varit nöjd om jag fått i mig ett av de målen per dag... Försöka ta mig ut på promenad, även om det bara blir fem-tio minuter. Det var viktigt att jag inte tog ut mig, för jag måste spara energi till återhämtningen också.

Det kändes bra i alla fall, och jag har förtroende för henne, det kände jag direkt.

För att belöna mig själv så köpte jag en skärmaskin, som jag upptäckte var oumbärligt för scrapbooking!

Nu ska jag vila lite, och sen ska jag försöka scrappa vidare på min lilla (och mycket enkla - som jag vill ha den) canvas.