Stressad...

Phu, jag hann inte mer än skriva klart förra inlägget innan panikkänslorna gjorde sig påminda. Jag HINNER inte! Jag ORKAR inte! Jag KLARAR det inte!

Så, jag ringde syrran och sa "Det känns som att vi har lite för mycket planerat till idag...". Hon tyckte också det! Skönt!

Nya ord dunkade inom mig. Det var läkarens ord. Det var psykologens ord. "Var egoistisk!" "Gör bara saker som DU vill." "Som DU mår bra av."

Tvätta är ett måste. Tyvärr. Men så är det. Tvätta måste jag göra! Jag kanske inte måste tvätta täcken och kuddar, men för att må bra så måste jag göra det. Att byta i sängen räcker inte känns det som. Jag har alltför många gånger vaknat upp genomvåt av svett. Naturligtvis så måste ju det sätta sig i täcke och kuddar.

Owe Jansson är något jag vill göra. Kanske inte ensam, men jag hoppas att syrran följer med mig dit. Vi ska åka strax efter ett ifall vi åker. Allt annat är struket! Skönt!

Nu kan jag andas igen. Nu kan jag slappna av. Jag måste lära mig att inte planera så mycket. Igår så sa jag i alla fall "Sen vet man ju aldrig med mig nudå... jag kanske inte orkar något av det där. Jag kanske blir kvar i sängen hela dagen." Men ändå. Vi hade ju planerat. Det var inte "Vi får se."

En dag i taget.