Syrran kom intravandes vid tvåtiden och beställde en kopp kaffe. Jag flög upp ur sängen, satte på kaffet och gick ut och satte mig. Vi drack kaffe, pratade och hade trevligt. Jag kände mig "frisk" för en stund. Mina sommarblommor har fått allt annat än vård de senaste veckorna. Jag har vattnat dem, men inte plockat gamla blommor, gett näring, eller ens vattnat så ofta som jag borde. Syrran hjälpte mig att noppa lite.
Jag upptäckte gröna larver och löss på mina pelargoner och bestämde mig för att de gjort sitt. Jag kastade en del blommor och började göra iordning så smått inför hösten. Vi pratade om att åka till återvinningen med en del grovsopor, vilket är välbehövligt. Då slog magknipen till. Jag fick rusa till toa dubbelvikt. Svetten formligen rann om mig, och jag blev iskall. Värre magknip var det mycket längesedan jag hade. Tankar om "jag klarar inte det här" och "nu är det slut med mig" kom upp. Naturligtvis så gick det över efter en halvtimme eller något.
Under tiden så rensade syrran min diskbänk och köksbord från disk respektive reklam. Oerhört snällt. Jag orkar liksom inte ens så enkla sysslor för tillfället. Bara att ställa ner ett glas i diskmaskinen är övermäktigt. Att ens ta glaset från sovrummet till köket är vissa dagar för mycket. Det gör mig lite gladare i alla fall att mötas av en ren diskbänk när jag kommer till köket. Hoppas att jag orkar hålla den ren.
Varje dag tänker jag "imorgon så ska jag städa lite här", men när morgondagen kommer så skjuts det upp ytterligare. Jag är ju normalt inget städfreak, så det är kanske normalt att det blir övermäktigt när jag mår som jag mår.
Nu ligger jag i sängen och efter en och en halv timmes vila så mår jag lite bättre. Det får nog dock vara nog med arbetsinsatser för en dag. Jag som faktiskt tänkte "jag är verkligen på väg att gå mot det bättre nu, kanske kan jag börja jobba snart". Men nej, jag vet att jag ska skjuta såna tankar åt sidan och bara sysselsätta mig med sådant jag verkligen vill göra och mår bra av! Alla säger "du måste vara lite egoistisk". Det är svårt för mig, som i hela mitt yrkesverksamma liv har jobbat med att serva andra. I mitt förhållande är jag också en givare motsatt från en tagare, men jag måste helt enkelt bli lite bättre på att ta, eller tillåta mig själv vara viktigast för en stund.
Ta hand om er och krama om er själva!
Kram
2 kommentarer:
Så jobbigt när humöret vänder sådär på en sekund! Man kan inte planera nånting utan får alltid lämna till svar, "kanske" och "vi får se".
Men kämpa på... låt det ta tid så ordnar det sig tillslut, hur mörkt det än ser ut.
Ja, det stämmer såå bra det du säger! Man kan inte bestämma något! Syrran ringde senare och undrade hur jag mådde, och sa att vi kanske kan göra det imorgon som vi hade tänkt idag. Och jag sa "ja". Sen kom jag på att jag har ju tvättstugan, och det är lite av ett "måste"... Vill tvätta täcken och kuddar eftersom jag har svettats så vissa nätter. Så, nu måste jag lämna återbud bara för att jag var så snabb med att säga ja. Tur att det "bara" är till syrran iaf, som iaf förstår...
Kram
Skicka en kommentar