Och psykologbesök igen. Jag blir "helt slut" efter att jag har varit hos psykologen. Sen så sätter tankarna igång. Bra tankar! Vi har kommit fram till att jag aldrig tillåter mig själv att känna mig nöjd. Om jag "misslyckas" med något så känner jag mig ju misslyckad. Ett misslyckande är när jag inte gjort allt jag hade föresatt mig att göra, eller inte gjorde det tillräckligt bra. Får jag beröm för något så pratar jag ofta bort det, eller ser att det finns andra orsaker till att det gick bra än att just jag ska ha äran. Det är inte riktigt snällt - mot mig själv. Jag har nog haft det här beteendet så länge jag kan minnas, och det kan ju såklart inte ändras på en dag.
Ett exempel. Här om dagen så skulle jag ge mig ut på en kort promenad. När jag kom ut så såg jag höstblommorna jag köpte dagen innan och beslutade mig för att plantera dem. Sagt och gjort. Det tog lite tid, att tömma ut de gamla blommorna i skogen och hämta leca-kulor och ny jord. Jag blev nöjd med resultatet på höstplanteringen, och känner mig glad när jag ser krukan välkomna mig hem. Men ändå, när jag kom in så kände jag mig misslyckad för att jag inte tog mig ut på en promenad. Ja, ni hör själva! Så kan man ju inte ha det. För i själva verket så gick jag på en kort promenad (precis som jag hade tänkt), när jag bar krukan till skogen, tömde ut den, och gick tillbaka igen. Ingen lång promenad, men det var ju heller aldrig tanken. Så egentligen gjorde jag ju MER än vad jag tänkt mig, men blev ändå besviken och missnöjd för att jag inte tog mig ut på den där promenaden som jag hade tänkt...
Jobba jobba jobba, små små små steg i taget...
Kram till er alla, och till mig själv också, för jag behöver det! :D
3 kommentarer:
Hej Sofia!
Du kan absolut känna dig nöjd med planteringen. Som du själv säger så har du gjort mer än vad du tänkt göra. Dessutom så gjorde du ju något som var roligt samtidigt som du var ute och fick lite frisk luft.
Ha det bäst.
Kram
Hallå tjejen!
Du säger det ju själv ju......små steg och du gjorde ju faktiskt mer än du skulle! BRAVO!
Jag känner igen mig lite...
Jag sätter nog alltid upp för stora mål. Tror att jag ska hinna så himla mycket på en dag, så blir jag super besviken på mig själv då jag bara hunnit hälften.
Suck.....
KRAM i massor, Katarina
Psykologen sa att det är sååå viktigt hur man pratar med sig själv. Man ska vara SNÄLL mot sig själv, och allting behöver inte handla om prestation. Man kan tex diska bara för att diska, inte göra en prestation av det och bli besviken på sig själv för att man lämnade den där grytan där maten bränt fast till en annan dag. Man ska vara NÖJD för det man faktiskt har utfört, istället för missnöjd över det man inte har utfört. Jag är nog alltid missnöjd med mig själv, eller om jag nån gång blir glad och nöjd, så tar jag bort den känslan med en negativ känsla över något annat...
Likaså med beröm, jag kan inte ta till mig det utan hittar något annat som förtjänar berömmet. Jag har inte fina sommarblommor för att jag tagit hand om dem, vattnat, gödslat, plockat vissna blommor - nej, jag har fina sommarblommor för att jag har sånt solläge på min altan... Ja, du hör ju själv.. som hon sa säg "SLUTA" till dig själv (till mig själv alltså) och var NÖJD och GLAD över det man har gjort, och säg TACK, vad glad jag blir för att du säger så (att jag har fina blommor eller vad det nu är) istället för att äscha bort det... Nåja, jag vet hur jag ska göra i teorin, bara att överföra det till praktiken... ;)
Kram, Sofia
Skicka en kommentar