Jag har sagt det förr, jag trivs så himla bra här! Jag älskar min lägenhet och jag älskar vårt område! Idag när jag och S satt och grillade och åt hemma hos mig så sa hon det också "Vi har det så himla bra här." Det har vi verkligen. Ett tag så satt vi sex vuxna grannar och fyra barn på min altan på framsidan. Det är det som är så himla mysigt! Man behöver aldrig vara ensam om man inte själv vill. Samtidigt är det inte så att det alltid är "öppet hus" heller, för det är bara att stänga dörren om sig om man vill det. Jag är så glad att jag bor där jag bor. Extra glad är jag nu när jag har min älskling så långt borta. Han är också glad att jag bor där jag bor, för han vet att jag aldrig är ensam (om jag inte själv vill förstås), så då känns det lättare för honom att han inte kan vara hos mig.
Snart får jag hem min lilla Sonija också! Bara 3 veckor och två dagar kvar nu. Åh, så jag längtar! Jag måste nog ringa till uppfödarna till veckan för att höra om jag kan komma dit på ett besök. Det var ju länge sedan jag träffade kattungarna nu och de har säkert mer än fördubblats i storlek! Sonija vägde runt 400 gram senast jag var där, och hon bör ju som sagt ha vuxit en hel del.
Ja just det... jag har tappat rösten! Eller, den är inte helt borta, men jag kraxar som bara den när jag försöker prata. Jag försöker hålla tyst så gott det går, men det är inte min starka sida! :D (Eller kanske är det en stark sida att man inte är en tyst liten mus, men inte just nu när jag bör spara på rösten.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar