Det enda som har varit bra idag, hittills, är att A ringde för ett par timmar sedan. Det är alltid trevligt att prata med honom.
Jag biter ihop och intalar mig själv att morgondagen förhoppningsvis blir bättre. Jag förstår också att jag inte är på så god väg mot tillfriskning som jag trodde för några dagar sedan. Det tar tid, det måste få ta tid. I slutet av nästa vecka så ska jag till läkaren. Trots att jag inte borde, så oroar jag mig för vad som ska hända. Jag är inte redo för att gå tillbaka till jobbet. Jag orkar inte! Jag har inte den energi det krävs för att kliva upp ur sängen, gå in i duschen, ta på mig kläderna, äta frukost, köra till jobbet. Inte än. Jag kommer att komma dit någongång hoppas jag, men inte ens det känns lika självklart längre.
Dessa svampar växer på "kullen" utanför mitt hus. Vad är det för svampar? Går dom att äta?
Gult gör mig glad! Det här fotot tog jag igår när solen sken. Jag tycker att färgåtergivningen blev bra på fotot.
2 kommentarer:
Men lilla gumman!
Ja det kommer ta tid vet du...
Men de bra dagarna kommer tillbaka!
De kommer bli fler och fler ska du se.
Att ens tänka på jobb ska du ju inte behöva göra nu och det är vad läkaren kommer att säga ska du se.
Sköt om dig nu och ÄT MAT flicka lilla! Annars är det omöjligt att må bättre.
Kram Katarina
Svar från utbildad svampkonsulent -Svamparna på din bild Sofia, är Fjällig Bläcksvamp. Rätt vanligt förekommande i gräsmattor. Den "bläckar" i utvuxet tillstånd (som dina på bilden) dvs till slut så faller den ihop som en enda blöt svart sörja och är inget att ta vara på då men som ung och färsk (utan tillstymmelse på missfärgning av svart/grå/grålila längst ned på hattkanten) så kan man ta och lägga den i kastrull, fräsa med smör och lite salt..somliga tycker den smakar och påminner om sparris i konsistensen. OBS - finns flera sorters bläcksvampar varav den grå innehåller giftet coprin.
Skicka en kommentar