Lite om mig

Eftersom det har tillkommit en hel del läsare sedan jag startade den här bloggen, och sedan jag startade blogga över huvud taget, så tänkte jag i korthet berätta om mitt liv. Ni som känner mig tänker förmodligen "i korthet?? lycka till!!" och ja, jag har svårt att fatta mig kort.

Jag är snart 32 år gammal (mindre än en månad kvar så jag förbereder mig mentalt på att ändra 31 till 32, även om jag alltid fyller 23 egentligen), bor och jobbar (normalt sett, när jag inte är sjuksriven) i Gävle.

Jag växte upp i ett samhälle ca fyra mil väster om Gävle som heter Storvik. Jag trivdes bra där, men redan under sista året i gymnasiet så flyttade jag till Sandviken. Gävle kändes för stort och Sandviken kändes lagom, till -98, då flyttade jag till min första lägenhet i den stora staden Gävle. Ca ett och ett halvt år senare och ytterligare en lägenhet, så flyttade jag till Tumba i Stockholm. Jag bodde där i ungefär ett halvår, innan jag flyttade hem till Gävle igen. Jag delade lägenhet med en tjej i Tumba och det fungerade inget vidare. När hon lämnade lägenheten med mycket kort varsel, så försökte jag i några dagar att hitta en ny, mindre lägenhet, men kände ganska omgående att min tid i Stockholm var förbi och Gävle lockade. Jag flyttade hem, och hittade efter ett par månader en mysig liten tvåa bara ett par hundra meter från den lägenhet jag lämnade när jag flyttade till Stockholm. Jag bodde i den lägenheten ända till för ca två år sedan, då jag flyttade till en liten trea i samma område. Jag trivdes aldrig riktigt där, trots att lägenheten var fin och området bra. När min nuvarande lägenhet var till salu, så visste jag att den skulle bli min.

Min syster är ordförande i bostadsrättsföreningen där hon har bott i 8-9 år. Hon fick höra att en tvåa på nedre botten skulle säljas och ringde till mig. Strax därpå gick jag på "visning" då jag fick låna nyckeln av en granne. Det var en hel del att göra, men jag visste att jag skulle bo här! Eftersom han precis skrivit kontrakt med mäklare, så trodde vi att det enda som gällde var att vänta till budgivningen. Nu gick det att sköta smidigare, då mäklaren snällt drog sig tillbaka ifall vi ville göra upp köpet på egen hand. Det sparade många tusenlappar för mig!

Lägenheten jag bor i är radhusliknande. Husen är tvåvåningshus och de som bor på bottenvåningen har altan och gräsmatta. De som bor på övervåningen har ingång nere och balkong uppe. I det hus jag bor i och i ett hus till, så har vi både altan på fram och baksida. På framsidan har vi "balkongen" som bostadsrättsföreningen bekostat bygget av. På baksidan har vi egenhändigt byggda altaner. Min altan är inte i så jättebra skick, men med lite målarfärg och en ny trall, så blir det fint! Jag har en hel del renovering kvar, men det fungerar att bo här som det ser ut nu.

Min kärlek är den samma som de senaste sex åren. Han är uppvuxen i Tunisien med sin tunisiska pappa och har en svensk mamma. Nu bor han i Tunisien och tar hand om familjeföretaget. Det finns tankar om att jag ska flytta dit, och även om jag har tvivlat emellanåt, så vet jag att jag måste ge mig själv den här chansen. Jag tror att jag kommer att bli oerhört lycklig i Tunisien, både med landet och med min kärlek. Om det inte fungerar så finns ju alltid Sverige kvar.

Ingen har väl undgått att jag för närvarande lider av en depression. Det känns lite underligt, för det är sjukdom som jag inte riktigt har trott på, eller förstått. Jag har trott att om man lider av en depression så borde man nog tas in på psyket. Inte riktigt, men jag har nog inte förstått skillnaden mellan att "vara lite nere" och vara "deprimerad". Nu vet jag bättre! Jag skulle generellt sätt framställa mig själv som en glad och positiv person. Om ni ber min pojkvän beskriva mig så skulle han garanterat säga "hon är stark och har en jättebra karaktär". Tillsammans med psykologen har jag kommit fram till att det är mycket på grund av min "styrka" som jag har hamnat där jag är idag. Jag har mycket kvar att jobba på, och lång väg kvar, men jag har hela livet på mig!

Det var lite om mig! Nu är jag förstås jättenyfiken på vilka Ni är, som läser min blogg! :) Skriv en liten kommentar, så blir jag jätteglad.

Kramar till er alla om läser, Sofia

Ps. Det där med "i korthet....". TACK om ni har orkat läsa ända hit. ;) Ds.